Still waiting
16 Dec 2021 5:01 PM (3 years ago)
Tålamod är nyckeln i denna febriga marknad som påminner om både 1999 och 2006. Därefter är mod nyckeln. Mod att gå emot strömmen och gå all in när alla har panik. Vi ses på andra sidan avgrunden, ni som överlever:)
Portföljfördelning:
30% Obelånade bostadsfastigheter (För godnattsömnens skull)
30% Cash i USD (Blir guld värt i paniken)
40% Aktier, fonder, ädelmetaller, optioner. I value-sektorer och emerging markets främst. Genomsnittligt P/E tal i portföljen är ca 8-9. (Räknar ändå kallt med att aktiedelen kommer falla 40-60% i raset)
Cash allokering
7 Apr 2021 6:17 PM (4 years ago)

Att investera på börsen behöver inte vara svårt. Det krävs bara tålamod. Följ ovan indikator och köp för allt du är värd när cash nivåerna når 35-50%. Det händer i snitt en gång vart tionde år så inget för de som inte har tålamod. När sedan börsen återhämtat sig som den alltid gör så är det bara att öka sin egen cash allokering igen till åtminstone 10-30%.
Själv har jag nu lagt mig i cash till 30% (vilket är den högsta cash nivån jag haft sen 2007) och väntar in det ofrånkomliga raset, oavsett när det kommer, oavsett om det kommer gå snabbt eller långsamt. Jag vet bara att när ovan indikator når 35-50% så köper jag.
Jag köpte 2002-2003 utan att egentligen ha koll på indikatorer men det kändes bara billigt. Samma sak 2008-2009 och 2020. Nu är frågan bara hur högt den här toppformationen ska nå innan det svänger.
Blir spännande att följa.
Mitt främsta råd nu är att se till att ha minst 20-30% redo i cash inför kommande ras.
Sen finns såklart möjligheten att det blir en sorts Japan-nedgång där vi inte får någon återhämtning på 20-30 år. Därav vikten att vara diversifierad över olika länders index. Jag har gått in lite smått i Turkiet, Polen, Mexico, Singapore och Pakistan än så länge. Men kommer öka vid nästa nergång i dessa emerging markets, förutsatt att de också rasar då men det brukar de göra när pappa USA har problem:)
Big short
18 Feb 2021 12:50 PM (4 years ago)

Idag kom de officiella rapporterna ut för Q4 2020 som redovisar hur mina personliga favorit-investerare har justerat sina portföljer. Jag brukar kolla dessa på whalewisdom.com för övrigt om någon undrar.
Till min glädje så hade Buffet ökat i Olja, Läkemedel och Bank-sektorerna. Exakt de sektorerna jag själv ökat i tidigare under 2020. Känns betryggande att jag tänker liknande som Buffet utan att veta i förväg hur han resonerar. Eller så har han koll på mig :D Ännu roligare var det att se att Dr Michael Burry, som ni kanske känner igen från Christian Bales gestaltning i "The big short" filmen, hade initierat två relativt stora positioner i samma relativt okända under radarn-bolag som jag köpt på mig under 2020. Nämligen PrisonReit aktierna GEO och CXW. Två doldisbolag som är ordentligt opopulära och hatade av marknaden just nu. Sånt älskar man ju som contrarian:) Biden förbjöd precis federala myndigheter att förnya fängelsekontrakt, det rör dock endast ca 10-20% av deras kontrakt så worst case ser jag en nergång för deras omsättning på 10-20%, men jag skulle tro att de kan ompositionera dessa fastigheter alternativt sälja av dem till myndigheterna.
Jag är också medveten om att det inte är ett självändamål att vara contrarian, det gäller att ha rätt också. Dock behöver man inte ha rätt varje gång, då det oftast lönar sig med flera 100% när man har rätt. En annan aspekt som är viktig är såklart positionsstorlek. Desto större risken för total wipeout i innehaven, desto mindre procentuell positonsstorlek i portföljen. När det gäller dessa aktier hade tydligen Mr Burry ungefär samma riskanalys som mig och har anpassat positionen någonstans runt 4% av totala portföljen. Jag skulle nog inte vilja ha en mycket högre procentuell andel än så. Åtminstone inte om ens portfölj utgör mer än 5 ggr ens årsinkomst eller däromkring.
I övrigt utbildar jag mig vidare i teknisk analys och börshistoria för att kunna bilda mig så bra uppfattning som möjligt om framtiden. De tekniska traders jag följer är Henrik Hallenborg på Börstjänaren, Avi Gilburt på Seeking Alpha samt Chris Vermuelen på Twitter. De ger en bra nyans till min fundamentala analys.
Om jag hade en pistol mot huvudet och var tvungen att gissa vad som skulle hända härnäst så skulle jag gissa på en ordentlig blow off toppformation innan vi får en ordentlig bear market. Jag brukar alltid både köpa och sälja för tidigt så ska försöka hålla mig den här gången både med att sälja av innehav och att köpa när det rasat.
I veckan sålde jag mina innehav i SPG på 109 USD (100% vinst), samt i Wells Fargo på 37 USD (60% vinst). Har istället ökat på i MLP-sektorn i USA (Inköp av PAA, SHLX, AMLP, MLPX, ET). Samt lite nya köpoptioner i URW som fortfarande ligger ca 75% under sina toppnivåer kursmässigt (äger Mall of Scandinavia bland annat för er som är Stockholmsbor).

Bästa investerare av idag.
Jag började investera runt 2002 när jag var 18 år. Det var såklart en del tur att jag kom in runt botten efter it-kraschen. Jag följde ju med i nyheter under it bubbleåren också även om jag inte var särskilt insatt i aktier då. Jag laggar helt klart Buffet med en sisådär 10 år åtminstone men jag siktar inte heller på att bli världens rikaste. I nuläget handlar det mer om att ha en stressfri och bekväm livsstil med mycket glädje och sinnesfrid. Samt att kunna ägna tid åt personliga intressen och filantropiska ändamål. Självklart vill jag ha en bra avkastning, nöjer mig dock med någonstans mellan 5-15% per år över inflationen.
Hur som helst. De aktier jag köpte runt 2002 dubblades mellan 2003 och 2005 då jag sålde allt och la in pengarna på ett räntekonto som gav 6%. Såklart missade jag börstoppen 2007. Jag är inte bra på att pricka toppar, precis som JP Morgan sa; "Jag blev rik genom att sälja för tidigt":) Runt 2008 märkte jag att det började bli billigt igen och jag tog ut alla sparpengar, intjänade pengar samt tog alla lån jag kunde och slängde in allt på börsen mellan sommaren 2008 och sommaren 2009. Lyckades pricka botten rätt bra med maximal belåning i kapitalförsäkringar vilket gav upphov till mitt ekonomiska oberoende. Det var i den vevan jag startade denna bloggen.
Det kan vara berättigande att ta större risker när man är yngre och inte lever på sitt kapital. Jag skulle vilja dela in investerare grovt i olika kategorier för att kunna avgöra hur man ska välja sin risknivå.
Storlek på kapital:
1-5 gånger ens årliga sparutrymme. Borde vara ca 100000kr-2000000kr för de flesta svenskar.
Här kan det vara berättigat att ha något högre risknivå eftersom du har 1-5 år på dig att spara ihop kapitalet igen med din vanliga inkomst ifall det skulle gå åt skogen. Det var i denna kategorin jag befann mig när jag var runt 18-20 år, då jag hade sparat ihop ca 100 000 kr vill jag minnas, började spara när jag var 7 år och fick veckopeng ska sägas. Spargenen ligger djupt inbäddad i mig från scratch.
5-25 gånger ens årliga sparutrymme. Ca 2Mkr-10Mkr
Här skulle jag vara lite mer konservativ och vara defensiv med åtminstone en tredjedel till hälften av portföljen. Här befann jag mig 2008 då jag hade sparat ihop ett kapital på ca 3 Mkr.
25-100 gånger ens årliga sparutrymme. Ca 10Mkr-40Mkr.
Här är det bevarande av kapital som gäller. Då en till miljon, eller tio, inte spelar någon större roll för din livskvalitet eller lycka medans däremot en förlust av 50-100% av kapitalet har en stor negativ effekt. Därför anser jag att man bör använda sig av en mer defensiv portföljmodell vid dessa kapitalnivåer. Personligen förespråkar jag den Talmudiska portföljmodellen som består av en tredjedel reala fastigheter, en tredjedel aktier och en tredjedel räntebärande/guld/cash (sånt som går att likvidera snabbt vid behov). Här är jag nu och jobbar på att uppnå den Talmudiska fördelningen inom 3-6 månader.
Oavsett vilken kategori du tillhör så skulle jag tro att det inte skulle skada att ha minst en tredjedel i kontanta medel redo i dagens läge. Förr eller senare kommer det bli paniklägen. Det är då man gör de stora klippen som kan förändra ens ekonomiska framtid för alltid. Hade jag själv suttit på ett kapital om ca 0,5-3 Mkr idag så hade jag nog legat med minst 80% i cash och väntat ut en krasch medans jag samtidigt sparade ihop så mkt som möjligt under tiden. Ungefär så jag gjorde under åren 2006-2008 i väntan på det som blev finanskrisen.
Ett sista råd är att hålla dig långt borta från alla "heta" sektorer såsom tech och clean energy. Det kommer att bli blodigt i dessa sektorer förr eller senare. Att pricka toppen är lika lätt som att pricka rätt nummer i roulette.
All lycka och välgång!
Tänkte uppdatera lite hur mitt totala kapital och aktieportfölj utvecklar sig.
3 M usd Fastigheter (Håller på att sälja av för 1-1.5 M usd för att öka Cash delen)
1 M usd Aktier (Främst inom value, tex energy, telecom, financials, reits)
0.2 M usd Call options
0.3 M usd Cash USD
--
4.5 M usd totalt kapital
Målsättningen är att försöka få till en portfölj som består av en tredjedel aktier, en tredjedel fastigheter och en tredjedel cash/ädelmetaller/räntebärande. Med en tillåtelse att låta dessa andelar variera upp emot 20% enheter vid extremlägen. Vid en riktigt extrem börskrasch a la 2008 så skulle jag kunna göra undantag och låta aktiedelen uppgå till 80-100% om det är praktiskt möjligt.
Kortsiktigt är iallafall målsättningen att sälja av fastigheter och öka cash kassan.
Min marknadstro för stunden är att denna bubbla kan fortsätta blåsas upp ett tag till men den kan också spricka när som. Bubblan består främst av tech och liknande. Jag har enbart placerat mina aktieinnehav i sektorerna; energi, banker, reits, läkemedel, enskilda industribolag som är lågt värderade.
Totala direktavkastningen på min totala portfölj ligger nu någonstans runt 5%. Detta ger ett fint kassaflöde om ca 0.2 M usd per år. Vill dock göra detta kassaflöde änn mer passivt genom att skifta från aktiva fastigheter till passiva fastighetsaktier. Har tröttnat lite på underhåll, renoveringar och krånglande hyresgäster efter 10 års slit med det. Särskilt nu när man får samma avkastning på fastighetsbolag på börsen som inte kräver något aktivt jobb alls som mina aktivt förvaltade fastighetsinnehav så känns saken självklar.
Nu ser jag fram emot ett spännande 2021. Hoppas att centralbankerna lyckas blåsa upp den här bubblan riktigt ordentligt så att kraschen blir desto mer spektakulär när den väl kommer. Coronakraschen var antagligen bara en liten aptitretare:)
God fortsättning alla investerare. Håll i hatten för nu kommer det svänga!
Kära dagbok.
Det har blivit en del ändringar i aktieportföljen på sistone. Totalt utgör aktiedelen nu ca 10% av mitt totala kapital. Dessa 10% enheter fördelas nu på följande vis:
7% vardera
Geo
Telefonica
Repsol
CoreCivic
3% vardera
XLE Etf
Simon Property Group
AMLP Etf
Societe General
HSBC
Renault
Brixmor
Wells Fargo
Lloyds
Thyssen Krupp
Energy Transfer
Banco Santander
Klepierre
2% vardera
Imperial Brands
Macerich
Mexico index etf
BT Group
EuroStoxx banks etf
Empire State Realty
BBVA
Aegon
Singapore index etf
Turkey index etf
Brookfield Property
Occidental
Casino Guichard
1%
Suncor
Invesque
Mylan
Norsk Hydro
PEI
Outokumpu
National Express
RDS.B
Pakistan index etf
Låser in vinster
4 Jun 2020 11:29 AM (4 years ago)
Säljer idag av Cruise lines till 100% vinst. Säljer även EPR, SPG, ET, m fl till vinst mellan 50-150%. Oljerelaterat är redan sålt till mellan 30-50% vinst.
Nöjd med detta och väntar in en ny dipp.
Ökar istället på i säljoptioner i svenska verkstadsbolag som är extremt högt värderade. T.ex. Atlas Copco, Sandvik, Hexagon, Volvo.
Säljoptionerna utgör nu ca 1% av mitt totala kapital. Alltså ingen större fara ifall det skulle fortsätta upp och inte bli något ras, det vore mest fördelaktigt faktiskt. Men om det rasar så kommer dessa 1% åtminstone ha möjlighet att mångdubblas och bli till ca 5% av totala kapitalet. Relativt billig försäkring.
Har fortfarande kvar en del långa positioner i diverse aktier, främst inom REIT sektorn men även mindre positioner i Telekom (Telefonica, BT Group), Banker (Eurostoxx bank index) Landindex (Mexico, Turkey, Singapore, Pakistan, Brazil). Dessa positioner utgör tillsammans ca 5% av mitt totala kapital.
Senaste veckorna har jag ökat kraftigt i korta positioner. Nu utgör ca 20% av portföljen diverse säljoptioner i tex Nasdaq och svenska verkstadsbolag, tex Atlas Copco, Sandvik och Volvo.
De övriga 80% som jag ligger lång i utgörs av REIT's, ca 30%, Oljerelaterat 10%, Cruise lines 10%, MLP's 10%, Diverse land-index 10%, Övrigt 10%. Alla dessa sektorer är mina nya undervärderingscase och de kommer antingen dö ut eller 3-5 dubblas.
Ovan portfölj är dock endast 5% av totalt kapital och jag har fortfarande ca 15% av totalt kapital redo i USD cash. När det rasar ordentligt ska det fyndas loss, precis som jag gjorde 2002-2003 och 2008-2009.
Min tro nu är att vi kommer få se ett ras på 30-60% inom 1-6 månader. Kanske blir det utdraget och pågår 1-24 månader, vi får se. Hur som helst är jag redo att dra stor fördel av detta. Jag rekommenderar alla som läser detta att sälja av sina fullvärderade innehav och köpa tillbaka dem till betydligt lägre priser framöver. Uppsidan idag är endast ca 10% i det mesta, medans nedsidan är 30-60%. Ingen bra risk/reward för att ligga lång i aktier dvs. Iaf inte i USA eller Sverige baserade index och aktier.
Kom ihåg. Köp på botten, sälj på toppen. Inte tvärtom. Just nu är vi fortfarande väldigt nära den tidigare toppen och chansen finns fortfarande att sälja och låsa in fina vinster. Sen köpa tillbaka på botten.
Lycka till!

En uppdatering och lite tankar om börsen och risker.
Köpoptionerna i EWU blev extremt bra tajmade och gav ca 6 ggr insatsen på bara några få dagar. Sålde av dem förra veckan och säkrade vinsten. Har även sålt hela innehavet i UK FTSE 100 efter en snabb uppgång. Tog en 20%ig vinst på två veckor. Ibland lyckas man i tajmingen.
Portföljen som helhet har gått upp ca 30-40% på bara två veckor. Egentligen borde man ju sälja av och vänta in raset med bara cash men jag vill ju ha en långsiktig portfölj med framför allt REIT's så jag behåller dem och räknar med att få se dem ligga på minus framöver.
Min tro nu är att det är 75% risk/chans för ett ras ner till marsbotten eller lägre. Endast 25% risk/chans till uppgång. Om man tänker på det faktum att SP500 nu står i samma nivå som den gjorde för ungefär bara ett år sedan så inser man nog rätt snabbt att det är heltokigt. Världen står inför en helt annan konjunktur nu än för ett år sedan. Nä, nu är börsen knäpp och har felaktig risk/reward. Då ska man agera på det. Därför har jag idag ökat på ordentligt i säljoptioner.
Har köpt säljoptioner i Nasdaq, QQQ samt i Sandvik och Volvo. Även några bear instrument i DAX och OMX.
I princip så kommer dessa optioner att väga upp åtminstone 50-70% av portföljens förluster om vi får ett ras på ca 50%. Kostnaden för denna försäkring är ca 5% av portföljens värde. Jag ser det som en ganska billig försäkring.
Skulle mot förmodan börsen fortsätta upp i någon sorts inflationsuppgång så kommer min portfölj som helhet gå upp väldigt mycket. Win.
Skulle börsen som jag tror, rasa med 30-70%, så kommer säljoptionerna 10-20 dubblas och portföljen i övrigt halveras eller sämre. I det fallet kan jag fyndköpa ännu mer kvalitativa bolag än de jag redan köpt och öka min totala exponering mot börsen från ca 5% av totalt kapital idag, till ca 10-20% på en ev börsbotten (-70% från toppen). Sen när det vänder går det upp flera 100% som vanligt. Win.
Jag har alltså positionerat mig för Win/Win oavsett hur det går. Det sämsta är egentligen om börsen går sidledes från dagens nivåer. Då förfaller alla optioner nästan värdelösa och jag behöver köpa en ny försäkring nästa år för 5% till. Jag har dock svårt att tro att börsen ska stå helt stilla en längre tid efter den volalitet vi precis haft. Det finns en rädsla i både markanden och världen. Berättigad sådan när politiker bara kan stänga ner världsekonomin och i princip riskera att försätta alla småföretagare i konkurs helt plötsligt.
Jag har alltid skytt risker och därför har jag sedan 7-10 år sedan ca 75% av mitt kapital i hyresbostäder. Grunden till detta fastighetsbolag var vinsterna efter förra börskraschen då jag gick in tungt på botten i oktober 2008 med flera Msek.
Efter den snabba uppgången 2009-2012 så ville jag äga stabila reala värden långsiktigt. Är det någonting som människor inte kan dra in på oavsett depression eller krig så är det boende. Kan de inte betala hyran så får staten göra det. Jag har nu ca 50 hyresgäster totalt sett och hittills har endast ett fåtal sagt att de inte kan betala hyran och där har vi gjort upp betalningsplaner för den missade hyran.
Nåväl. Nu får vi se vad som händer. För min del hoppas jag på ett ordentligt ras, helst snart. Då kommer jag fynda loss ordentligt. Skulle det mot förmodan inte ske får jag trösta mig med fantastiskt god avkastning på de 5% av totala kapitalet som jag faktiskt redan investerat. Hur som helst blir det vinst.
Se alltid till att du vinner. Oavsett hur det går.
Och glöm inte hälsan:)

En av mina nuvarande favoritobjekt är FTSE 100 indexet. Det är historiskt lågt värderat och yieldar uppemot 7% i dagsläget. Hur ofta får man 7% i direktavkastning i ett stabilt i-lands börsindex? Inte ofta.
Nedan artiklar belyser värdet i FTSE 100 lite mer:
https://seekingalpha.com/article/4333496-ewu-uk-stocks-priced-for-depression
https://www.ukvalueinvestor.com/2020/02/ftse-100-cape-valuation-forecast.html/
https://www.cazenovecapital.com/uk/private-client/insights/strategy-and-economics/three-reasons-why-the-uk-stock-market-looks-compelling/
Jag skulle faktiskt vara bekväm med att ha merparten av min portfölj i FTSE ifall det går ner mer.
Har redan exponerat mig kraftigt genom köpoptioner på strike pris 26 i EWU (FTSE 100 ETFen). Om indexet får en rekyl kommer dessa köpoptioner 5-20 dubblas. Inget vet hur det kommer gå på kort sikt men en sak är säker, världen kommer att finnas kvar och förr eller kommer indexen stiga igen pga inflation om inte annat. I EWU fallet så kommer jag antingen sälja optionerna vid en rekyl. Eller rulla dem framåt om de expirear (Jan 2021).
Jag har exponerat mig med 4Msek i indexet till en insats av endast 40Ksek. Motsvarande ca 1% av portföljens potentiella storlek. Jag är fullt bekväm med att förlora dessa 40Ksek ifall vi inte får en rekyl eller indexet går sidledes närmsta 10 månaderna. I sådant fall kommer jag köpa en ny omgång optioner, antingen om indexet går betydligt lägre innan Jan 2021, eller ifall det stått stilla.
Jag önskar faktiskt att FTSE ska rasa ordentligt. Gärna ner 20-50% från dagens nivå. Det vore en straffspark utan målvakt. Man kan bara rulla in bollen. Men realistiskt så kanske det går ner som mest 20-25% och tangerar botten från 2008. I sådant fall kommer jag gå in tungt i indexet och göra det till mitt största innehav. Hoppas, hoppas. Här gäller det att positionera sig så att du kommer ut som en vinnare oavsett hur kursen rör sig. Går det ner får jag fyndköpa som aldrig förr. Går det upp får jag extrem avkastning på optionerna. Det sämsta är egentligen ifall det rör sig sidledes hädanefter under flera år, men det är ett osannolikt scenario om man ser till den extrema nedgången vi haft hittills. Oftast leder såna här rörelser till kraftiga upprekyler, eller så fortsätter det ner i avgrunden.
Än så länge har jag köpt in FTSE för motsvarande 4% av investerbart kapital. Det är den enskilt största placeringen hittills, positionen initierades i fredags och idag till en direktavkastning på 7%. Är mycket nöjd med detta. Enligt översta artikeln ovan har FTSE 100 alltid genererat minst 10% avkastning långsiktigt när man köpt det till 7% direktavkastning. Det är såklart ingen garanti men det är goda odds att få en god avkastning när man köper något till en historiskt låg värdering. Dessutom har jag allt mitt kapital i USD och USD står mycket bra till gentemot GBP så jag får en bra valutaeffekt på köpet. Den som följt min blogg sen förr vet att jag gick in tungt i fastigheter till en låg USD kurs för 7-9 år sen. Nu har USD stigit med över 80% och fastigheterna stigit med över 200% i snitt. Sen hyresintäkter på 5% per år. En totalavkastning på runt 300% till väldigt låg risk. Nu har jag börjat sälja av dessa fastigheter och viktar om mot det som är billigt istället. DVS tillgångar i tex GBP.
Gällande just valutor kan det vara intressant att titta på NOK/SEK. Där har vi också historiskt låga nivåer av den norska kronan. Ett land som jag tror betydligt mer på än Sverige långsiktigt.
Utöver FTSE 100 har jag även gått in tungt i REIT sektorn i USA. Du får nu direktavkastningar på över 10% i stabila fastighetsbolag som vanligtvis klarar sig bra genom kriser. Tex så var det endast en enda REIT som konkade under förra finanskrisen. Det kan säkert bli värre nu pga mall-döden i USA men samtidigt finns det flera REIT's som har fokus på grocery store, residential, fängelser, m.m. Jämför ett hypotetiskt fastighetsbolag som äger ICA's fastigheter. Finns inte mycket stabilare hyresgäster.
Jag kommer att försöka lista de REITar jag tror på och skriva mer om dem.
Några i urval för den som vill göra egna efterforskningar är:
EPR (Bio och upplevelse inriktat)
BRX (Grocery stores och liknande malls)
GEO (Fängelser)
CXW (Fängelser)
ACC (Studentboenden)
IRT (Lägenhetsboende)
IRM (Långtidsförvaring av data och dokument)
SPG (Kvalitets köpcentrum)
Alla dessa har jag initerat mindre positioner i men totalt uppgår REIT bolagen till ca 30% av mina nya inköp.
Here we go again
22 Mar 2020 7:21 PM (5 years ago)

Kära bloggen.
Då har det blivit dags att ta på sig investerarkostymen igen. Sist var som ni minns 2008-2009. Nu står vi återigen inför världens undergång, i alla fall enligt media. Självklart kommer världen att finnas kvar även om 1 år och ekonomin kommer att återhämta sig. Rädslan kan dock ge ypperliga köptillfällen som endast uppstår en gång vart tionde år eller ännu mer sällan i snitt.
Så hur ska jag agera på börsen nu?
Kortfattat så går strategin nu ut på att öka investeringarna på börsen med ca 20 procentenheter av investerbart kapital för varje 10 procentig nedgång vi ser från nuvarande nivå. Efter att ha varit mestedels ute ur börsen senaste 7 åren så gick jag in med 20% av investerbart kapital förra veckan. Denna investering motsvarar ca 5% av mitt totala kapital. Om börsen rasar med 80% kommer jag att vara fullinvesterad med 100% av mina cash reserver. Eller motsvarande 25 av mitt totala kapital. Resterande 75% kommer fortsatt att vara uppbundet i fastigheter. Långsiktigt vill jag ha en fördelning på ca 50% fastigheter, 30-40% aktier och 10-20% i råvaror, cash, övrigt.
Senast vi hade en ordentlig kris, 2008, så lyckades jag enligt ovan strategi faktiskt pricka botten och fick till slut en avkastning på över 100% på relativt kort tid. Självklart hoppas jag kunna återskapa samma resultat denna gång.
Än så länge har jag gått in i några utvalda sektorer som fallit hårt, nämligen; Cruise lines, REITs, Olje Majors och FTSE 100 index. Om det rasar mer kommer jag vikta mig desto mer gentemot breda index för att minska bolagsrisken. Jag kommer försöka följa upp lite oftare hur min nya portfölj anno 2020 kommer ta form närmsta veckorna.
Lev väl.
/ D

Kära blogg.
Har gått och funderat en del på marknadsläget och om det finns några intressanta möjligheter att positionera sig i med god risk reward.
I dagens läge finns få solklara aktieinvesteringar att göra. Allt är egentligen historiskt dyrt, aktier, obligationer, råvaror, m.m. Detta beror givetvis på den låga räntan.
Endast en mindre räntehöjning på några få procentenheter bör dock kunna dämpa priserna på tillgångar generellt.
Min enda idé som kan ge en hyfsad risk reward på dagens marknad är att köpa långsiktiga säljoptioner i breda index.
Har lokaliserat några säljoptioner i följande index: SPY, QQQ, DAX och EURO STOXX 50/600. DVS, USA börserna S&P 500 och Nasdaq, Tyska börsens huvudindex samt Europas största företagsindex Euro Stoxx 50 och 600.
T.ex. kan man köpa en säljoption i Nasdaq med slutdatum i Januari 2020 för ca 10% av dagens kurs. Detta innebär att du tjänar pengar i det fall Nasdaq backar mer än 10% någon gång under närmsta 2 åren.
Samma upplägg gäller för DAX30, dvs Tyska motsvarigheten till Sveriges OMX30. För ca 15% av dagens kurs kan man köpa en säljoption som går ut 2022 i december, alltså 5 års löptid. DAX30 står idag i ca 13400 Euro. Om man köper säljoptionen idag för ca 1600 Euro så har man alltså gjort en vinst om indexet går under 11800 Euro inom 5 år.
Min tro är att så kommer att ske. Jag tror att vi kan få se ett ras på 20-60% inom dessa 5 år. Om så inte skulle ske utan marknaden fortsätter upp så är det okej ändå då mina fastighetsinvesteringar bör trivas bättre i en marknad med stigande börser än vid en krasch. Fastigheterna bör dock vara mindre volatila än dagens dyra börser.
Jag funderar nu på att inleda köp av dessa säljoptioner, fördelade på Nasdaq (löptid jan 2020), DAX30 (löptid dec 2022), samt Euro Stoxx 50 (löptid dec 2025).
Möjligen hedga med några få köpoptioner för ca 2-3% av dagens kurs på en strike nivå ca 20-30% över dagens kurs. Detta innebär alltså att jag har möjlighet att tjäna på en osannolik börsuppgång likväl ifall marknaden blåser upp en jättebubbla (you never know).
Främst tror jag dock på nedgångar och kommer nu att börja fylla på aktiedepåer med cash motsvarande ca 1% av mitt totala kapital i syftet att köpa dessa säljoptioner steg för steg. Desto högre marknaden stiger desto fler optioner kommer jag att köpa. Maximal storlek på positionen i förhållande till totalt kapital tänker jag kan få uppgå till ca 5%. Alltså riskerar jag i värsta fall 5% av totalt kapital, eller ungefär en årsavkastning från fastighetsportföljen. I detta fall sitter vi med en rekordlång bullmarket och förhoppningsvis har denna spillt över i fastigheternas värde som bör ha stigit med mer än 5% vilket väger upp förlusten av de då värdelösa optionerna.
Däremot om vi får ett ras på 50% så går optionerna upp med ca 300% vilket väger upp litegrann av de eventuella nedgångarna som kan tänkas smitta av sig på fastigheternas värde.
Detta är min strategi för dagens svåra marknad där rena investeringar i aktier, obligationer och råvaror har väldigt hög risk.
Anmärkningar eller invändningar mot dessa strategier mottages tacksamt.
/ D
Marknadsläget
21 Feb 2016 10:36 AM (9 years ago)

Åter till bloggens ursprungliga tema. Ekonomi och finans.
Sedan 2012 har jag varit till största delen utanför aktiemarknaden och legat stilla i mina fastighetsinvesteringar. Nu börjar jag se vissa intressanta möjligheter i marknaderna igen.
Min förhoppning är att vi får en större krasch i stil med 2008. Då kommer jag att gå in med 20-30% av totalt investerbart kapital på finansmarknaden. Om det blir så är jag dock inte övertygad om. Det viktiga är att vara redo inför alla möjligheter och vara beredd att göra bra affärer oavsett vad som kommer i ens väg. Om kraschen uteblir så blir det inga större börsinvesteringar utan jag fortsätter att göra bra intäkter på fastigheterna. Däremot om börsen kraschar så kommer jag att sälja av de minst lönsamma fastigheterna och möjligen belåna ett par fastigheter för att satsa i aktier.
Redan nu innan vi har fått en större krasch så ser jag dock några mer spekulativa möjligheter vilka jag funderar på att initiera inom kort. Följande finner jag intressant i dagsläget:
- Oljeriggsektorn
Har redan köpt små lotteriposter i Seadrill (GAV: 22NOK), Transocean (GAV 8,8USD) och Fred Olsen Energy (GAV 55NOK). Motsvarande ca 0,2% av mitt totala kapital. Ser det som god risk/reward och kul gambling. Risken är konkurs men rewarden är 3-10 gånger investeringen, alltså räcker det att en av de tre bolagen överlever för att det ska bli en bra affär.
- Gruvbolag
Vissa bolag är väldigt lågt värderade historiskt. Har redan köpt mindre poster i AngloAmerican (GAV 3.60GBP) och Vale (GAV 2,85USD) vilka jag ser som mest undervärderade. Har även köpt en fond för att öka riskspridningen, Allianz Metal and Mining fund. Funderar på att köpa i ETF'en PICK också om den dippar ner under 6-7USD. Även ETF'n COPX kan bli intressant. Ser de svenska bolagen Lunding mining och Boliden som relativt övervärderade jämfört med de internationella bolagen.
- Naturgas
Funderar på att initiera en position i ETF'n FCG som består av mestedels amerikanska naturgasproducenter. Naturgasen handlas till historiskt låga nivåer och jag ser denna ETF som det bästa instrumentet för att positionera sig infor en återhämtning. ETF'n UNG har problematiken med "contango" som uppstår i ETF'er som köper terminskontrakt. Därför undviker jag alla terminkontraktbaserade ETF'er.
- Norska kronan
Har redan köpt Norska kronor för motsvarande 1% av totalt kapital. Gick in lite väl tidigt och har ett GAV på 1,05 SEK. Planerar inte att öka positionen då jag ser mer värde i ovanstående sektorer. Möjligen säljer jag av NOKen med en mindre förlust och köper mer i ovan.
- Europeiska banksektorn
Här är jag mer tveksam till värdet och jag ser det enbart som en krydda. Historiskt sett bör de vara väldigt lågt värderade men jag är dåligt insatt i sektorn och kan inte värdera risken. Möjligen kommer jag att köpa en mindre post i ETF'en EXX1.DE vilken har bra exponering mot de lägst värderade bankerna i EU.
I övrigt tycker jag att det mesta som erbjuds av MR Market är relativt rimligt till övervärderat.

Det
var nu över två år sedan jag skrev i min kära dagbok. Mycket har
hänt och allting har förändrats. Några saker är dock desamma som
förut.
Jag
skulle kunna skriva en bok om dessa två åren och det har jag
nästintill gjort men det är alldeles för privat att dela i
nuläget. Kortfattat så gick jag in i väggen första halvan av
2013. Brände ut mig totalt. Tappade allt. Både fysiskt och
psykiskt. Allt jobb, stress, oro, konflikter, uppvarvning och glöd
som jag upplevt de föregående 7-8 åren hade till slut tagit ut sin
rätt.
Visst hade varningssignalerna kommit långt tidigare. Som de
stressrelaterade hudutslag jag fick redan runt 2005 när jag var inne
i intensiva jobbperioder. Redan då lärde jag mig faran med att varva
upp mig själv allt för mycket. Under 2012 kom mer oroande symptom.
Svårigheter att sova då jag var alldeles för uppvarvad efter
arbetsdagen. Det behövde absolut inte vara negativa tankar som
snurrade i hjärnan på kvällarna, snarare tvärtom. Allt gick ju så
bra med företagen och investeringarna att jag bara hetsade upp mig
själv över de fantastiska framtidsutsikterna. Jag kunde inte
slappna av mentalt och fick svårt att sova allt som oftast. Sedan
kom en hjärtklappning som kändes som att hjärtat slog dubbelt så
hårt som vanligt. Jag kunde höra min egen puls mitt på dagen och
när jag skulle sova dånade pulsen i öronen så att det inte gick
att slappna av eller tänka på någonting annat. Detta var de tydligaste tecknen som
varnade om vad som komma skulle. Men jag körde på som vanligt,
ägnade ofta både dagen och kvällen åt att antingen aktivt jobba
med företaget eller när jag var hemma, tänka på företaget. Jag
förstod inte då att man inte kopplar av när man har hjärnan
uppvarvad på alla växlar analyserandes någon investering eller
företagsproblem. Jag tog till mig citatet; den som inte slutat tänka
på sitt företag när han går hem för dagen är den som kommer
lyckas. Citatet stämde mycket väl. Jag lyckades bra med alla
företag och investeringar, de bar frukt och jag uppnådde mitt mål
om ekonomiskt oberoende med marginal. Men det hade sitt pris. Ett
pris jag inte är säker på att jag hade velat betala om jag vetat
om det i förväg.
Sommaren 2013 hade jag bestämt mig för att ta en
paus från arbetet med företaget helt och hållet. Att få lite
välbehövlig vila kändes som en bra idé. Problemet var att när
jag satt där hemma och skulle vila ut så ökade den inre stressen
tiofalt och jag kunde inte slappna av för fem öre. Jag blev enormt
stressad över att inte ha någonting att göra eller sysselsätta
hjärnan med. Ingenstans att gå på dagarna. Jag var ju van att jobba i 110% dygnet runt. Antagligen hjärnan totalt frispinn när den inte hade fast mark springa på
längre. Sömnproblemen förvärrades och ångest och förvirring
tillkom. Kulmen blev flera nätters total sömnlöshet och stark
hjärtklappning som till slut ledde till att jag höll på att svimma
mitt på gatan när det kändes som att hjärtat skulle stanna. Jag
trodde jag fick en hjärtattack och fick åka till akuten. Där låg
jag och de analyserade mitt hjärta för att se vad som var fel. Jag
funderade på om det var kört. Har jag offrat mitt liv för att
bygga en förmögenhet? Har jag offrat mina vänner, familj, kärlek
och glädje för ett fett bankkonto? Ja, det var delvis sant. Nu stod
sanningen kristallklar för mig, liggandes där på båren på akuten
med ekg och blodprover fastspända på kroppen. Pengarna är inte
viktiga längre. Jag är färdig. Jag behöver inte och vill inte
tjäna en enda krona till. Inte på bekostnad av min hälsa. Nu är
det bara mina relationer som betyder någonting. Glädjen jag känt
under livets ljusa stunder med alla mina nära vänner och familj.
Det är det värdefulla i mitt liv. Jag försökte rädda världen
genom mitt företagande, jag hade planer på stora
välgörenhetsprojekt. Nu var det nog. Om jag dör så var ändå ingenting till något nytta. Nu måste jag omforma mitt liv. Jag måste leva på ett
sätt som är hållbart och som passar mig. Jag trodde jag var en
företagsmässig terminator som kunde kämpa på i all evighet utan
minsta bränsle i form av vila, glädje och kärlek. Jag hade fel.
Jag var bara en människa. En vanlig människa med vanliga mänskliga
behov. Jag var inte som terminator som inte hade känslor, jag kunde
gråta. Jag grät på riktigt för första gången sedan jag var
barn. Det var smärtsamt. Jag hade skadat mig själv på ett sätt
jag inte kunde förstå när jag gjorde det.
Resan
tillbaka till livet har varit lång och smärtsam. Den kantades av
kronisk ångest, panik och stressrelaterade sjukdomar. Jag klarade det på ren
överlevnadsinstinkt och genom att acceptera att leva i lidande. Jag fick efteråt höra av en läkare att han
inte trodde jag skulle klara mig levande ur det så som mitt skick
var när jag var på botten.
Det
är för smärtsamt att skriva mer ingående om den resan nu. Det får
bli en annan gång.
Idag
är läget någorlunda stabilt. Jag lever fortfarande med men efter
det som hänt. Bestående hjärnskador efter all sömnbrist.
Lättväckt ångest och oro trots att ingenting finns att oro sig
över. Stress som aktiveras av en tiondel av den anspänning som
krävdes förut. Jag är handikappad arbetsmässigt. Men med tanke på
den nivå jag hade förut i min arbetskapacitet så räcker en
tiondel gott och väl för att jag ska lyckas göra någonting
produktivt även idag.
Jag
jobbar nu 2-4 timmar om dagen i snitt i ett mycket lugnt tempo. Mina
företag finns kvar. Mina investeringar likaså. I nästa inlägg ska jag
skriva mer om det ekonomiska läget. I korthet kan jag nämna att jag ser värde i råvarusektorn och har nyligen köpt aktier i glencore, angloamerican, vale och mindre poster i offshore drilling sektorn genom rig, sdrl, foe och songa. Lusten
att återigen skriva här kom från ingenstans. Eller kanske ur
det faktum att jag börjat köpa aktier igen för första gången
sedan 2012 då jag sålde ut i princip alla innehav jag hade kvar.
Det fick mig att tänka på den här gamla bortglömda bloggen. Åter till det personliga.
Det
är viktigt att påpeka att jag nu endast jobbar under förutsättning
att det ger glädje. Jag måste inte tjäna pengar för att bli
rikare. Jag ser det däremot som min plikt att förvalta det kapital
jag byggt upp med min hälsa som pris. Skulle jag inte förvalta det
väl så vore allt blod och alla tårar förgäves. Men förvaltningen
måste ske på ett tydligt villkor, den ska inte göra mig sjuk igen
och den ska vara glädjefylld. Detta uppnås genom att investerandet
sker tillsammans med härliga vänner och företagandet drivs med bra
kollegor och anställda som jag trivs med och som inte får mig
uppstressad. Inte alltid så lätt som det kan låta men nu när det
är min första prioritet framför effektivitet och lönsamhet så
blir det bra mycket lättare än förut då man hela tiden slets
mellan de personliga relationerna och lönsamhet. Ofta fick
lönsamheten dra längsta strået.
I
övrigt är livet annorlunda på flera plan. Jag har skaffat en bra
flickvän, en busig liten vovve och tagit upp kontakten med flera
gamla vänner igen. Livet har blivit rikare och jag står idag på
fler ben än förut.
Jag
lever idag efter nya livsriktlinjer. Jag vill leva för dagen. En
klyscha jag vet. Men för mig är det ett måste. Jag måste fokusera
på att göra det bästa av idag för jag vet inte hur framtiden ser
ut. Jag vet att livet är bräckligt. Jag vill göra allt kul som
livet erbjuder innan det är försent. Det är ingen ide att vänta.
Nu kastar jag mig ut i vattnet och ser om jag kan simma. Hittills har
jag lyckats simma bra med både hajar och delfiner. Dykt med
sköldpaddor. Klättrat i träden. Ridit på kameler, elefanter och
hästar. Massor av spännande aktiviteter står på att göra listan
och jag vill dela dem allihopa med människorna jag älskar. Efter
alla kickar jag fick i företagandet är jag antagligen beroende av
det där adrenalinet och kicken som man känner sig levande av. Nu
får jag utlopp för det genom glädjefyllda aktiviteter där jag
utmanar mina rädslor tillsammans med andra istället för
uppfyllandet av ekonomiska mål. Jag sätter ingen värdering i om
det ena är bättre än det andra men för mig personlighet har jag
bevisligen inte klarat ett liv där man enbart lever på den
ekonomiska kicken. Jag var kanske inte stark nog mentalt. Det får va
som det vill. Jag har anpassat mig efter mina svagheter och ser till
att överleva. Överleva och uppleva glädje så mycket det bara går.
Tack för ännu en dag. Ännu en dag att fylla med glädje. Så gott
det går. Tack!
Och tack ni som läser, jag hoppas att jag kan förmedla någonting av värde genom att dela med mig av mina erfarenheter.

Äntligen lyckades jag återställa åtkomsten till det här gamla bortglömda bloggkontot. Har försökt nu i ett par veckor att logga in.
Det var nu två och ett halvt år sedan sist. Jag har genomgått den tuffaste perioden någonsin i mitt liv. Jag var nära döden, bokstavligt talat. Ingenting jag trodde jag visste om lidanden förut kunde jämföra sig med den känslan jag skulle få uppleva och leva i dagligen i 2 år.
Jag har uthärdat, kämpat och bara försökt överleva. En sekund i taget.
Nu är jag tillbaka. Tillräckligt välmående för att kunna skriva.
I nästa inlägg ska jag berätta lite mer om vad som hänt och hur läget är idag.
Tack för alla kommentarer och läsare som hört av sig under tidigare år som bloggen varit aktiv. Jag har haft stor behållning av den feedbacken.
30-årskrisen
27 Mar 2013 2:17 PM (12 years ago)

Det var 4 månader sedan sist jag skrev här och över 3 år sedan jag skrev första inlägget.
Oftast blir det att jag skriver när det är något man grubblar på eller något man blivit inspirerad av.
Av naturen är jag en nostalgisk person. Jag ser med vemod tillbaka på den tid som varit och har lätt för att känna en viss ångest över att det som hänt aldrig kan upplevas igen. Jag är ledsen och rädd för att allting ska ta slut en dag. Jag känner stress och press för att tiden inte kommer räcka till. Det är så mycket jag vill och önskar att livet skall innehålla, men i och med att tiden går börjar man ana att man inte kommer att hinna med allting. Jag kommer inte att kunna bli både idrottsstjärna, buddhistmunk, filmregissör, vetenskapsman, greenpeaceaktivist, finanshaj, författare, konstnär, eller hundra andra yrken eller sysslor jag skulle vilja ägna mig åt. Jag avskyr att välja, att gå och handla på ica kan vara ett mindre dilemma i sig för mig när jag ställs inför alla olika sorters marmelad, fetaoster eller juicer. Ibland trivs jag bäst när livet är enkelt, man går upp tidigt, gör en bestämd syssla, somnar av trötthet på kvällen. Har varit på några sådana resor senaste månaderna och det har varit skönt, man har inte behövt tänka så mycket. När man kommit hem däremot är det lätt att slås av tusentals tankar.
Antagligen har jag någon sorts mindre kris. Kanske är det en 30-årskris, det är inte långt kvar tills jag fyller 30 år nu. Utmärkande för just 30-årskrisen är att man jämför sig med andra hur långt man kommit i livet på olika plan. Citerat om 30-årskrisen,
källa:
30- årskrisen
Vi blir allt äldre och livet därför allt mer utsträckt. Vi utbildar oss längre och stadgar oss senare. Men den biologiska klockan består. Detta dilemma gör att många ”knappt hinner bli vuxna” innan de måste ta ställning till om de ska skaffa barn...
30-årskrisen är alltså väldigt biologiskt betingad, men också kopplad till vår samtid med krav på att vi alla inte bara ska skaffa barn, utan också vara välutbildade och framgångsrika, med fina hus och vältränade kroppar.
– Allt ska liksom vara på plats när man fyller 30, annars är man misslyckad. Många jämför sig också med andra i samma ålder – som man ofta upplever har kommit mycket längre.
Just detta, att jämföra sig med andra, karaktäriserar 30-årskrisen, en ålder då även gamla och ibland traumatiska barndomsupplevelser kommer i kapp en och behöver bearbetas.
Självklart jämför jag mig med mina förebilder som i många fall startat storföretag och blivit miljardärer innan 30, det är en källa till viss ångest och känsla av att ligga steget efter. Jag har relativt höga krav och ambitioner. Att ha ett bra jobb och en trevlig vardag är inte nog för mig, då skulle jag känna att jag slösade bort mitt liv. Jag offrar hellre av den trevliga vardagen för att nå längre än till ett vanligt jobb. Jag är till någon del en perfektionist, det får ta tid och ansträning men jag vill att resultatet ska bli perfekt.
Egentligen känns det fånigt och löjligt att sitta och ha ångest för något sådant här, jag som kan tycka mig vara så klok. Ingen klokhet i världen kan dock rädda mig från att tiden rinner iväg och det är det som stör mig. Visst jag kanske har slösat bort en massa dagar, månader, år eller så har jag utnyttjat tiden väldigt väl, det är relativt. Detta är oavsett ett vägskäl, en platå att stanna på och titta ut över den förgångna tidens vyer. Där skådar jag lycka, sorg, vänskap, arbete, kärlek, besvikelse, rädsla, sjukdom, hopp, rikedom, vemod, frustration, ilska, förväntan och mycket mycket mer. Jag vet ärligt talat inte om det är bra för mitt sinne att titta tillbaka eller inte, att tänka på det som varit gör mig ack så vemodig. Jag vill sträcka ut en hand och dra mig in i den förflutna tiden igen som om man kunde sträcka sig in i ett fotografi och få uppleva det som hände där och då igen. Men tiden har ingen återvändo, den skyndar på i rask takt utan att se tillbaka. Man får försöka hänga med så gott det går, ibland kanske man lyckas springa lite i förväg och ibland halkar man efter.
Nåväl, idag blir det mest personligt svammel. Inga ingående ekonomiska prognoser eller rapporter så långt ögat kan nå. Min ekonomi står i princip still. Antagligen är det en bidragande anledning till mitt krisande. På lite över två år har jag startat och drivit ett företag från 0 till 30 miljoner i omsättning med god vinstmarginal på över 15%. Tillväxten har varit enorm det första 1½ året. Nu har dock tillväxten stannat av helt. De senaste tre månaderna har bolaget inte växt alls. Det står still för första gången sedan vi startade. Detta är en stor källa till frustration och missnöje. Visst är 30 mkr bra och betydligt större än något jag tidigare gjort, men det är inte någon milstolpe att stanna vid. 100 mkr kan jag möjligen ta en paus vid och göra någonting annat ett tag, inte 30. I min vildaste fantasi hade jag hoppats på 100 mkr i omsättning innan jag själv fyllde 30 år men det är nu helt omöjligt och den insikten slår ner mitt humör. Visst var det en hög målsättning och visst hände oförutsedda saker på vägen som saktat ned takten men ändå känner jag nu besvikelse. Att skjuta på det här målet tills jag är 32 eller 33 känns deppigt. Troligtvis är detta det största skälet till att jag nu känner en gnagande ångest och besvikelse över att bli 30 år. Jag hade hoppats nå mitt 100 mkr mål och kunna njuta av mitt trettionde år med semester och kanske prioritera lite annat i livet. Jag ville bli riktigt rik som ung kort sagt. Nu får jag försöka förlika mig med att jag misslyckats med det och anpassa mina målsättningar.
Anledningen till att bolaget har stannat i växten är dels externa men det beror även på att jag varit mindre hands-on i den operativa driften det senaste halvåret, bland annat pga en relation som jag nyligen avslutat. Det är nu nödvändigt för mig att börja jobba desto mer aktivt i bolaget och se till att det börjar hända saker. Egentligen gillar jag det, att kämpa och kriga. Det var dock ett tag sen jag var ute på fältet och slogs så nu måste jag lägga mig i hårdträning, damma av rustningen, vässa lansen och hoppa upp på hästen igen för att ge mig ut i strid. 30 år och soldat. Jag undrar när det är dags för det lugna familjelivet? Går det att kombinera med krigandet? De flesta entreprenörer som pratat familjeliv har i princip sagt att det är obefintligt. I min perfekta värld ska det gå att kombinera. Det får dock vänta ett par år till gissar jag. Nu är fokus på att få fart på mitt skepp.
God lycka alla krisande krigare där ute!
Steve Jobs
27 Oct 2012 2:56 AM (12 years ago)

Har precis läst ut Walter Isaacsons biografi om Steve Jobs.
Boken gjorde mig smått gripen och stundtals tårögd. Jag kan känna igen mig i stora delar av Jobs personlighet. Framför allt förmågan att kunna gå in för någonting till 100 där man fokuserar all uppmärksamhet och energi som en laserstråle på en begränsad yta. Till exempel gick Jobs på väldigt speciella dieter, drack bara morotsjuice och åt veganskt. Jag kan vara lika insnöad på olika sorters mat i perioder. Granatäpple är en personlig favorit som jag äter både i frukt- och juiceform. En annan likhet jag upptäckte var vårt intresse för andlighet i allmänhet och österländska religioner i synnerhet. Det är ett område som jag också vill lägga mer tid på förr eller senare.
En egenskap som uppfattats som negativ är den så kallade känslokyla som Jobs hade. Något jag känner igen mig i till viss del. Den beror helt enkelt på att man fokuserar sin hela tankekraft på någonting specifikt och då försvinner allting annat bort. Jag förstår precis hur han stängde av omvärlden för att kunna fokusera på att skapa de speciella produkter han hade visioner om. Man måste offra något för att uppnå något annat. Tyvärr blir familjen och ibland även hälsan lidande för att man ger allt åt ett "högre" syfte. Jag vet själv hur jag är när jag är fullständigt inne i ett projekt. Att svara på sms eller telefonsamtal som inte handlar om projektet prioriteras ned, att komma ihåg födelsedagar eller bara höra av sig för sakens skull läggs åt sidan, att träna bortprioriteras, ibland "glömmer" jag till och med bort att äta och måste till slut avbryta mitt arbete bara för att magen skriker så hårt efter mat att jag omöjligt kan fortsätta. I Jobs fall, som han skriver med egna ord i bokens slut, gjorde han det för mänskligheten. För att ge någonting tillbaka och följa de spår som tidigare generationer trampat upp. Just denna drivkraft är något som jag själv skrivit om tidigare i bloggen. Det är kul att dela dessa drivkrafter med stora visionärer och artister som Jobs. Jag är dock inte riktigt lika hardcore som Jobs i min fokusering. Jag är mer en Jobs Light. Jag vet att jag kan uppnå storartade dåd om jag vill men jag klyvs samtidigt av dilemmat att behöva offra en så stor del av livets övriga glädjeämnen och ansvarsområden för det. Sådant som familj, vänskap, resor, äventyr, lek, skratt, nyfikenhet och hälsa känns också viktigt. Det svåra för mig är att balansera detta med min målsättning att försöka göra något för mänskligheten. Ofta hamnar jag i obalans och finner mig för långt åt ena hållet. Jag hoppas att det ska gå att kombinera på något vis även om jag vet att endera sidan av myntet kommer bli lidande tid till annan.
Några saker som skiljer mig och Jobs är den temperamentsfulla sidan av personligheten. Jag håller mig i princip alltid kylig och behärskad i de flesta situationer. Jag skriker inte ut mina känslor. En annan lärdom är att inte bli för extrem i allt jag gör, lagom är ofta bäst. När det gäller till exempel olika matvanor eller andra påfund måste man kunna kompromissa efter omständigheterna. Jag är nog mer av en pragmatiker när det gäller mycket, det vill säga jag bryr mig mer om att det bara ska funka än hur det känns.
En annan sak som vi skiljer oss inom är inställningen till välgörenhet och konsumtion. Visserligen var han själv väldigt minimalistisk men jag känner ändå att produkterna vara riktade till människans konsumtionssvaga nerv. Något som faktiskt var en källa till konflikt och diskussion i Jobs liv. Jag har själv ägnat mig åt liknande verksamhet med liknande konsumtionsprodukter och det kändes inte helt tillfredsställande och kongruent med mina personliga uppfattningar om konsumtion och resursslöseri. Jag är själv för återanvändning och gillar inte att kasta saker i onödan. Hellre ge dem till insamlingar eller sälja på andrahandssajter.
Om jag ska vara ärlig så har jag själv aldrig ägt en apple produkt eller haft en önskan att köpa en. De är alldeles för dyra och onödiga i min smak. Jag gillar prisvärda produkter som fyller sin funktion och thats it. Jag behöver ingen fantastisk design när det gäller arbetsverktyg vilket mobiler och datorer är för mig i första hand.
Jag undrar vad en person som Jobs hade kunnat åstadkomma inom politik eller forskning. Han hade en personlighet som fick saker att hända oavsett vad omgivningen tyckte eller sa. Med den handlingskraften kan man åstadkomma vad som helst. Jag vet själv att jag har det draget i mig och därför är det så otroligt viktigt att man siktar in sig på värdefulla mål. Det blir dock inte alltid rätt. Man måste prova sig fram. Jag hoppas att kunna bidra med någonting som för människosläktet framåt på resan i universum och tiden.
Jag skriver ju allt detta av anledningen att mina eventuellt framtida avkomlingar skall förstå sig på hur jag resonerat när jag bestämt mig för hur jag ska leva mitt liv och göra de val jag kommer att göra. Kanske kan ni förstå er på mig något bättre genom att läsa hur jag tänkte som ung.
Att vara en konstnär är att skapa någonting av värde för medmänniskorna. Kulturellt eller praktiskt. Förr i tiden kunde konstnärer både vara vetenskapsmän, affärsmän, måla tavlor samt skriva. Jag ser det som en idealistisk bild. Att inte begränsas i sina uttrycksformer. Jag vill verka inom alla områden där jag är nyfiken och ser en möjlighet att förbättra eller utveckla.
Jobs förutspådde att detta århundrades största genombrott kommer att ske i gränslandet mellan biologi och teknologi. Det är något jag också tror och hoppas. Jag är väldigt nyfiken på ny bioteknik och allt vad det kallas. Tänk vilka möjligheter som borde kunna uppstå när det gäller att bota cancer och andra sjukdomar. Kanske kan vi till och med besegra döden? Eller åtminstone förlänga livet med ett antal friska år. Detta är ett område jag gärna vill bidra till om inte direkt så indirekt. Men först krävs det en plattform att stå på ekonomiskt. Det är det jag försöker bygga upp nu.
Mitt egna företagsprojekt rullar på i maklig takt för närvarande. Bolaget har blivit lite mognare den senaste tiden med en mer professionell organisation. Vi håller på att växa ifrån barnstadiet och bli om inte vuxna så åtminstone tonåringar. Omsättningsmässigt så står vi just nu still men det beror på att vi måste implementera nya och bättre rutiner innan vi kan växa vidare. Man kan inte behålla babykläderna på när man blir tonåring.
På återseende.
Vardag
30 Aug 2012 12:52 AM (12 years ago)

Den senaste tiden har varit lugnare än vanligt. Det måste varit ungefär två år sen jag hade så här lite att göra. Efter att ha jobbat mer eller mindre nonstop de senaste två åren med uppbyggnaden av dels fastighetsfirman i usa, dels mitt nya uppstartsprojekt i sverige känns det välbehövligt.
Det har haft sitt pris på flera sätt, jag har inte orkat träffa vänner särskilt ofta eller träna vilket jag tänkte försöka ta igen lite nu. Det är trevligt att catcha up med gamla vänner och komma i form igen.
Året framför mig ser ut att bli lite lugnare överlag, verksamheten sköter sig själv i allt högre grad tack vare en fantastisk personal och vd som tar hand om det dagliga arbetet. Fastighetsbolaget sköts av en fastighetsförvaltningsfirma och övrig business är såld eller utarrenderad.
Det enda som saknas nu är cash. Jag har i princip fått investera allt jag haft över i min verksamhet för att den skulle få chansen att växa till sig och bli självgående. Detta har medfört att de likvida medlen sinat och hela det egna kapitalet är uppbundet i mina verksamheter. Jag har ju visserligen så att jag klarar mig men det blir nog lite mer återhållsamt leverne detta året än normalt. Enligt mina projiceringar skall min gyllene höna börja värpa tillräckligt med ägg för att jag ska få del av dem om ca 1 år. När man vet att den ekonomiska frälsningen är såpass nära kan man utan problem hålla ut ett tag till på existensminimum.
Alltså, en tillvaro som är lite omvänd mot för något år sen; mer fritid, mindre pengar. Jag ska försöka uttnytja det till att ta tag i saker som legat orörda förut pga tidsbrist. Gå igenom och sortera papper, städa upp i arkiven, planera för framtiden och mycket annat. Kanske åka på någon resa.
Steg ett innan den nya vardagen kan börja på riktigt är dock att flytta hela företaget till nya lokaler. Vi har suttit på samma ställe i 4 år men nu har vi till slut vuxit ur vårt bo. Jag ser verkligen fram emot ett mysigt kontor där jag kan få lite lugn och ro, den senaste tiden har alla nästintill fått sitta på varandra för att få plats. Av någon anledning är bostadsrättsföreningar inte de snabbaste organen att ha att göra med så kvarnarna mal långsamt. Jag kan inte förstå hur man kan vara så oekonomisk. Att sitta på stora outhyrda lokaler och sen vänta månader med att ens besvara en förfrågan om att få hyra dem. Jag antar att när den ekonomiska nyttan inte gynnar en själv primärt så tar man det i lagom takt. Ack, det byråkratiska, inte-göra-mer-än-man-måste-för-dagen samhället. Ibland blir man överaskad dock, när man möter någon som faktiskt är lite handlingskraftig och för handlingen framåt i rask takt. Det hör dock till ovanligheterna.
Nåväl, medan man väntar på någonting får man försöka vara tidseffektiv och sysselsätta sig med någonting annat som man hade behövt göra framgent ändå.

Så var denna sommaren snart till ända. Det blev en avkopplande semestermånad för mig med fokus på familjen och naturen. Nu när hösten nalkas så smyger driften att börja jobba och göra någonting av nytta sig på igen. Det var ett tag sedan jag uppdatera bloggen i allmänhet och min aktieportfölj i synnerhet därför tänkte jag här kort redogöra för hur mina aktier står sig.
Faktum är att aktieportföljen har utvecklats betydligt sämre än index senaste tiden. Delvis pga sjunkande aktiekurser men också pga låg eurokurs. Uppdaterade precis listan till höger med innehaven och deras procentuella andel av portföljen. Så här ser fördelningen ut idag:
- France Telecom (35%)
- Telefonica (15%)
- Stora Enso (10%)
- Rautarukki (10%)
- Outokompu (10%)
- RWE (4%)
- Veolia (3%)
Till en början skall sägas att de största innehaven sedan en tid tillbaka är avyttrade. Den aktuella portföljen motsvarar endast ca 7% av mina totala tillgångar och eventuella värdeförändringar på innehaven påverkar mig inte nämnvärt varken ekonomiskt eller emotionellt. Däremot struntar jag givetvis inte i hur det går utan försöker vara investerad i innehav jag tror på. Skillnaden mot för två år sedan är att då utgjorde aktieportföljen närmare 70-80% av mina totala tillgångar. Det var då alltså av stor vikt att inte ha för mycket risk i portföljen som helhet. Idag har jag istället valt att ha en relativt hög risknivå på portföljen. Dvs de flesta innehaven kan klassas som så kallade turnaround case. Mina tankar om innehaven:
France Telecom
Överlägset största innehavet, i princip det enda större innehavet som jag har behållit sedan flera år tillbaka. Jag har löpande skummat kvartalsrapporterna och tycker mig inte finna några större hot mot bolagets huvudsakliga verksamhet. Nedgången beror i min mening på dels intåget av en ny konkurrent på franska marknaden som pressar priserna, dels eurokrisen i allmänhet, dels den låga tillväxten. Bolaget genererar dock goda kassaflöden vilka de delar ut. Jag föredrar att bolagen delar ut kassaflödet framför ofta värdeförstörande företagsköp. Den största risken som jag ser med denna investering är ny teknik som förändrar förutsättningar för telekomoperatörernas intäkter generellt. Det är en risk jag tagit och får leva med. Min personliga gissning är att marknaden överdriver riskerna med eurokrisen/konkurrenter/låg tillväxt men däremot underdriver riskerna med kommande teknikskiften som "över en natt" kan undergräva telekombolagens lönsamhet. Min investering ligger ungefär minus 15% här.
Telefonica
Här gör jag ungefär samma analys som med France Telecom med den skillnaden att Telefonica har betydligt svagare finanser. Därmed är innehavet hälften så stort. Bolaget ställde nu senast in årets utdelningar. Detta för att eurokrisen gjort det äventyrligare att lyckas återfinansiera sina lån och bolaget är så pass belånat att just återfinansieringen är en betydande risk i en kapitalstram miljö. Min investering ligger ca minus 25% här.
Stora Enso
Här har jag inte gjort någon detaljerad analys utan förlitar mig på att bolagets relativt stabila intäkter skall lyckas generera okej vinster framöver. Det verkar som att vinsterna svänger betydligt från år till år men bolaget gör fortfarande positiva resultat och risken för nyemission tycks överkomlig. Sedan är det ju ett av världens äldsta bolag med anor från 1200-talet. De borde kunna överleva ett par år till tycker jag:) Jag ligger plus ca 5% här.
Outokompu/Rautarukki
Två bolag som säljer en produkt som vi garanterat kommer att fortsätta använda oss av här i världen nämligen stål. Marknaden för stål verkar vara väldigt cyklisk och resultaten skiftar kraftigt. Jag har här bettat på att bolagen överlever nuvarande kris och kommer ut på andra sidan med kraftigt ökande resultat. Det finns givetvis en betydande risk att båda eller endera bolaget hamnar i svårigheter och behöver göra nyemissioner. Jag bedömer risken att båda bolagen går i konkurs och hela min investering går om intet till någonstans runt 20%. Om de klarar sig däremot så gissar jag att kursuppgången bör bli minst ca 200% på lite sikt. Med andra ord, jag spelar gärna rysk roulette med 1% av min förmögenhet under dessa väldigt godtyckligt uppskattade förutsättningarna. I nuläget ligger jag back ca 30% i dessa innehav.
RWE och Veolia
Turnaround case. Håller ingen större koll på utvecklingen men de verkar inom brancher där efterfrågan garanterat är beständig. Här ligger jag back ca 40% och behåller med risk för total förlust eller återhämtning på sikt.
Jag vill återigen poängtera att denna portfölj inte är någon jag skulle rekommendera till någon som investerar sitt totala kapital i aktier. Det är innehav som inte bör uppgå till mer än ca 10-20% av en större portfölj där grundbultarna är betydligt stabilare.
Mitt val har nu varit att lägga merparten av mina ägg i dels mitt eget företag som jag kan styra med järnhand för att parera risker och påverka utvecklingen i. Dels i en fastighetsportfölj. Fastigheterna har den fördelen gentemot aktier att de inte kan gå i konkurs genom dåraktig ledning eller ändrade marknadsförhållanden. Det värsta som kan hända är att de brinner upp men eftersom jag har spritt äggen i en mängd olika fastigheter så kan ett uppbrunnet eller på annat sätt "förstört" objekt endast erodera ca 4% av hela fastighetsportföljen.
Mina totala tillgångar fördelas i dagens läge på ungefär följande vis:
Privatägda bolag (45%)
Fastigheter (45%)
Aktier, likvida medel (10%)
Finansieringen av de totala tillgångarna ser ut ungefär så här:
Eget kapital (80%)
Bundna lån (5%)
Rörliga lån (15%)

Det var ett tag sedan jag loggade in på den här bloggen, de har till och med hunnit ändra layouten på blogger sen sist. Som med det mesta föredrar jag den gamla bekanta varianten men den verkar tydligen inte gå att ställa in. En anledning att inte hålla på och uppdatera layouts och liknande för ofta eller markant är inlärningstiden man får lägga ned, man borde väga den kontra nyttan av en ny design. Fast alla är ju olika, vissa författare skriver fortfarande på papper med penna, andra använder säkert den senaste telefonen eller datorn att skriva på. Själv är jag nog mer åt det gammeldagsa hållet och tycker att nymodigheter och prylar i allmänhet kan framkalla en viss ångest.
Egentligen är jag inte mycket för materiella ting över huvud taget. Lyx och statusprylar ger verkligen ingen djupare tillfredsställelse i min bok. Visst kan det hända att jag köpt så kallade märkeskläder, men i sådant fall på outlet eller rea där man får bra kvalitet till samma pris som motsvarande plagg kostar på HM. Sådant man behöver för att överleva såsom kläder, mat, boende, med mera, tycker jag däremot kan vara berättigat att lägga lite pengar på. Först nu år 2011 och första delen av 2012 har jag verkligen börjat känna att jag kan lägga pengar på mat utan att snåla för mycket. Förr i tiden valde jag nästan alltid det billigaste på menyn, nu väljer jag mer efter vad som är nyttigt och gott i kombination. Läsk blir det dock nästan aldrig, att betala extra för att öka på risken att få diabetes eller hjärtsjukdomar känns irrationellt. Även dricks har jag blivit något generösare med. Från kanske 0-5% i snitt förut till 5-15% på senare tid. Iallafall om personen i fråga ger god service och ser ut att behöva pengarna. Känner dock fortfarande att dricks är lite obefogat i de flesta fall.. varför skulle just vissa restaurangjobb vara berättigade till dricks av alla serviceyrken? Varför inte dricksa personal i vanliga butiker som ger en bra service? Nåväl. Att förändra dricks-kulturen får vänta. Man skall verka där man verka bäst. I mitt fall är det antagligen som investerare, egenföretagare eller entreprenör. Därmed över till den biten.
Min aktieportfölj har utvecklats något sämre än index under det senaste halvåret. Detta pga stark svensk krona och en kräftgång för telekombolag. Portföljen är väldigt viktad gentemot france telecom och telefonica för närvarande. Man får stabila kassaflöden och generösa utdelningar, trots utdelningssänkningen här senast. Jag ligger kvar i dessa bolag tills dess att de värderas upp eller något fundamentalt avgörande inträffar i bolagen.
Utöver dessa telekombolag har jag en del aktier kvar i Outokompu, Rautarukki och Stora Enso. I övrigt är större delen av de stora innehaven avvecklade. Senast sålde jag AKER ASA för 185 NOK vilket genererade en vinst på ca 30% inräknat utdelningar.
Istället för aktierna har jag fokuserat på fastighetsportföljen vilken nu består av ett tjugotal objekt. Något som skiljer sig med fastigheter är att det är betydligt mer praktiska saker att tänka på i relation till aktier. Samtidigt finns det en bra grundsäkerhet i själva fastigheten, den bör stå emot både börsras och inflation medan man under tiden får en ränta som ligger en bra bit över bankräntan.
Fastigheterna sköter sig själva rätt bra, åtminstone till största delen. Annat är det med mitt senaste startup-projekt som jag planerat i tanken sen början av 2010. Vi drog igång verksamheten på riktigt under Q2 2011 och nu i Q2 2012 har vi precis kommit över 20Mkr i rullande årsomsättning, en väldigt skön milstolpe att ha passerat. Det går som snabbtåget och företaget växer fortare än man kunnat ana. Nu senast har vi omorganiserat och befordrat de mest drivna och seriösa ur den ursprungliga personalen till chefer samtidigt som de fått optioner på några procent i företaget. Målsättningen är nu ökad försäljning och att uppnå 40Mkr i rullande årsomsättning innan året är slut och vidare 100Mkr innan 2013 är till ända.
Att bygga upp ett företag som omsätter 100Mkr och rimligtvis värderas däromkring likväl är en målsättning jag verkligen vill uppnå. Dock under förutsättningen att det är ett bolag man gillar och tror på långsiktigt. Har drivit flera bolag förut som jag aldrig riktigt kunnat stå till hundra procent bakom pga olika anledningar. T.ex. är jag ju inte överdrivet materialistisk av mig som tidigare nämnt. Ett bolag jag drev för ca 6 år sedan var verkligen inriktat på att slå mynt av människors begär av "det senaste". Visst gick det att tjäna bra pengar på det men någonstans kändes det inte moraliskt optimalt att bidra både till folks prylbegär och ökade koldioxidutsläpp. Tur i oturen att det bolaget aldrig tog fart och växte till sig för jag hade aldrig brunnit lika mycket för den bakomliggande affären där som jag gör för bolaget jag har idag.
I övrigt så har jag upplevt vissa framsteg i kampen mot mina åkommor. Framför allt gäller det att inte låta yttre omständigheter såsom sjukdomar, otur eller tillfälligheter påverka ens sinnestillstånd i för hög grad. Ibland är det svårt att inte bli nedslagen av motgångar och jag är absolut inget undantag. Jag kan ligga helt utslagen i flera dagar om det vill sig illa men sakta samlas sen kraften upp igen och man reser sig. Det är ju som det är och man får göra det bästa av situationen efter ens förmåga.
Nu är det dags att börja träna lite. Under det relativt hektiska året som gått har det inte direkt funnits tid till varken träning eller god kosthållning. Att underhålla själens tempel är nödvändigt för att jag ska må bra i längden. Det är inte konstigare än att man kör bilen på service var tvåusende mil eller så. Tänk om folk servade sig själva lika väl som de servar sina bilar. Då hade kanske inte fetma och övervikt varit ett lika stort problem i västvärlden. Innan man kör bilen på service borde man serva sig själv för vad ligger en egentligen närmast om hjärtat, volvon eller hälsan?


Jag fick en del kommenterar på ämnet hur man bygger upp en affärsverksamhet på kort tid efter senaste inlägget. Självklart kan jag bara utgå från mitt tillvägagångssätt vilket inte behöver vara sanning för alla. Hur som helst ska jag försöka beskriva vad som krävs av mig för att jag ska lyckas med mina affärsverksamheter...
Folk frågar mig ibland vad jag ska hitta på för kul saker i helgen. Jag brukar svara att jag ska tänka, komma på nya idéer. Det är i princip vad jag gör på min lediga tid. Kombinerat med avslappnande och tidsfördrivande aktiviteter såsom träning, tv-tittande, bokläsning, matlagning och dataspelande. Dessa aktiviteter behöver jag regelbundet ägna mig åt för att koppla bort tankarna från affärerna och arbetet. Ibland kommer faktiskt de mest briljanta idéer till mig mitt under en totalt intetsägande aktivitet såsom att titta på någon tramsig tv-serie.
På frågan hur man bygger en framgångsrik verksamhet på väldigt kort tid är mitt svar: Fokus. Fokusera enbart på verksamheten. Ingenting annat. Självklart måste drivkraften och viljan finnas där från början för att dra igång det hela men det har jag avhandlat i tidigare inlägg.
Kan du strunta i omgivningens krav på dig? Kan du stå emot samhällets normer för att skapa någonting extraordinärt? Räkna inte med att det går att åstadkomma det ovanliga samtidigt som du gör det allt det där vanliga. Om man gör som alla andra kommer man att uppnå samma saker som alla andra. Personligen vill jag varken leva som de flesta eller uppnå det som majoriteten uppnår.
Några saker jag ofta försakar som är vanligt i vårt samhälle:
Resa för nöjes skull
Shoppa
Festa/dricka alkohol
Ha ett förhållande
Umgås med vänner och släkt
Nöjesaktiviteter såsom sport, musik, spel, etc
Saker jag gör istället:
Tänker på eller jobbar med mina företag
Vilar för att få energi till ovanstående punkt
Men hur kul låter det där livet egentligen undrar du nu? Inte alls! Det är inte kul på samma sätt som en rolig fest eller fotbollsmatch eller vad man nu tycker är kul. Och det är inte meningen att det ska vara kul! Det är poängen. Många tror att allting måste vara kul alltid. Att saker är kul betyder inte att de är meningsfulla eller värda att ägna sig åt enligt mig.
Har människan alltid haft kul och festat sig igenom evolutionen fram till det vi är idag? Jag tror inte det.
Är vi nu så fulländade så att vi kan strunta i att utvecklas vidare och bara ägna oss åt nöjen och förströelse?
Jag anser att det är en skymf mot alla de människor som levat före vår tid som kämpat med blod, svett och tårar för att skapa vår nuvarande värld. De har jobbat hårt som bönder eller slavar. De har slitit i salt- och kolgruvor. De har dött i sjukdomar och olyckor. Blivit uppätna av vilda djur. Fått utstå fattigdom, svält och förtryck. Livet har sannolikt varit förbaskat hårt för de flesta som levt för mer än 2-3 generationer sedan.
Genomlevde de allt detta bara för att vi ska kunna ha fredagsmys framför idol??
Jag hoppas inte det och jag vill istället försöka göra någonting vettigt av all rikedom jag har fått till skänks. Då syftar jag inte på egen uppnådd rikedom utan vårt samhälles välfärdsrikedom.
Okej, så fredagsmys var inte meningen med mänskligheten kanske några enstaka procent håller med mig om... men vad ska man göra av det välfärdsliv vi fått till skänks av våra förfäder?
För det första så tycker jag att vi ska säkerställa att mänskligheten har en framtid. Att vi inte utrotar oss själva genom ren och skär idioti. Energibrist, miljöförstöring, sjukdomsepidemier, kärnvapen, etc. Allt detta måste lösas i första hand. I andra hand behöver vi göra oss oberoende av vår planet. Vi kan inte stå och falla med jorden. Om en stor asteorid väljer fel bana så är det hejdå mänskligheten. Att ignorera den risken är dumt.
Vi behöver alltså kolonisera rymden, förr eller senare. Jag hoppas kunna bidra till denna utveckling och föra mänskligheten vidare på vår resa i tiden och universum.
Alltså,
Stäng av tv'n, avbryt fredagsmyset och börja kolonisera rymden!
Jag har redan satt igång..
30 minuters fördjupning: (varmt rekommenderad)
Bill Gates:
http://www.ted.com/talks/lang/eng/bill_gates.html
Michio Kaku:
http://www.youtube.com/watch?v=9cmmDCqCOEs